Hoppsan Hejsan
Skola idag, som vanligt med andra ord. Ibland tycker jag att detta är helt onödligt. Liksom, allt är egentligen bara för att vi ska kunna leva vidare. Men om man verkligen inte vill leva. Missförstå mig inte, jag är ingen "Åh, mitt liv är helt hemskt, snälla ta livet av mig någon" Nej, asså, det är mer det att jag inte vill leva som alla andra. Jag vill inte bli någon gammal satkärring, bo i ett radhus varav alla ser likadana ut. Jag vill inte jobba som något vardagligt objekt för andra. Utan bli en unik och enastående människa.
Därför tycker jag att skolan egentligen är helt onödig. Men det är en annan förklaring jag inte tänker ta just nu. Nu försöker jag kompromissa, allt, läxläsning, vovven som skall ute. Djuret där ute som ska matas och vänner som skall underhållas över det underbara MSN, och nu snacka i telefon med Sandra. Nåja, Det kallas simutalkapasitet.

Basen idag gick strålande, bortsett fråna tt han sitter och pratar om olika saker jag inte ens har en susning om vad dem betyder. Sedan orkester, flöjen la av efter helva lektionen då en skruv glidit aningen för långt ut. Marita fick fixa till den efteråt.
Nu sitter och jag försöker koncentrera mig på tyskan. Ser massa gamla avsnitt av Eva och Adam. Jag är helt sjuk, men.. det är en sån stark känsla av då jag var liten, och satt och tittade på de där programen på tv. Dem verkade ju alla så stora då. Nu ser de alla ut som smååå pluttar som vi var för flera år sedan.
Hehe.
// Elinh